…politiker idag sitter fast i målstyrningar, skolpengar, beställar/utförarsystem och upphandlingar. Utrymmet för det politiska i termer av resursfördelning och ansvar blir allt mindre samtidigt som det politiska talet är ungefär detsamma. Vallöften om kortade vårdköer, höjda betyg, bättre barnomsorg men allt färre verktyg att genomföra dem med.
”Trängd Demokrati, s 95
I citatet ovan, ur en liten bok med titeln ”Trängd demokrati. Om politikens vardag och om att vara människa” (Gidlunds 2022), redogör genusvetaren och den f d politikern Kerstin Alnebratt för sin personliga upplevelse av att leva med New Public Management. Boken är skriven av henne och av statsvetarna Malin Rönnblom, Maud Eduards, Jörgen Johansson och Andreas Öjehag-Pettersson tillsammans. De behandlar politikområden som kulturpolitik, jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och upphandlingar och gestaltar hur fokus i dagens politiska arbete ligger på hur snarare än på vad.
Fokus ligger på hur jämställdhetsplaner är utformade, hur upphandlingskriterier ställs upp och vilken säkerhet företag erbjuder kvinnor som flyr från våld. Det är inte uppnådda resultat eller de långsiktiga politiska konsekvenserna som står i fokus utan processen och handläggningen. Självklart är dessa ting väsentliga – transparens och likabehandling är avgörande värden i en demokrati. Men de är inte att jämställa med resultat och uppnådda mål.
När skyddade boenden för kvinnor som utsätts för våld och kontroll blir en upphandlingsfråga upphör den maktordning som möjliggör mäns övermakt att vara relevant. Frågorna som ställs blir istället operativa kring lås, säkerhet och kontroll tillsammans med kostnadseffektivitet – helheten går förlorad. På samma sätt blir jämställdhet inte en fråga om kvinnors och mäns representation eller lika löner utan istället hur en jämställdhetsplan utformas och följs upp.
Författarna refererar också till den skillnad mellan politikens ”motståndare” och politikens ”fiender” som statsvetaren Chantal Mouffe lyfts fram. När vi börjar se på dem som tänker annorlunda inte som legitima motståndare utan som fiender som skall tillintetgöras då har vi redan tappat demokratin. De politiska krafter som ser på politik som ett krig, de är i grund och botten demokratins dödgrävare.
Man behöver inte hålla med om alla slutsatser avseende varje område men pläderingen för att demokrati är en livsform och inte bara en beslutsmodell är viktig. Den ligger i linje med argumentationen i den spridda och mycket diskuterade amerikanska boken ”How democracies die” (Levitsky och Ziblatt) som poängterar att demokrati är så mycket mer än författningens bokstav. Demokratin kräver välvilja och goda föresatser för att överleva, och det krävs av alla medborgare men alldeles särskilt av våra politiska ledare.
VÄNSTRA STRANDEN 
Tack för viktig text. Möjligen blir det här en kritik mot Chantal Mouffe? Med parafras på Martin Luther King och Mohandas Gandhi är det inte demokratins fiender som är hotet utan när demokratin börjar lyda andra ordningar än demokrati, exempelvis lämnar det politiska och dras med i dynamiken i upphandlingar. https://ickevald.net/perherngren/postdemokrati
Tack – osäker på vad du menar är kritik mot Mouffe.
Jag är inte glad i begreppet ”post-demokrati” då jag tycker att det endast definierar ett tillstånd utifrån vad det inte är, inte utifrån vad som skiljer det kvalitativt från (i detta fallet) demokrati.
Min analys är att vi snarare är inne i en fas där demokratin i vårt land har utvecklats till vad många statsvetare kallar ”publikdemokrati”. Alltså en situation där demokratin försigår på en scen medan publiken (medborgarna) sitter på läktarna och ”hejar på sina lag”.
Ulf och jag har försökt analysera den utvecklingen i termer av individualisering-digitalisering-globalisering, processer som fått en djup påverkan på demokratins funktioner – och där de politiska partierna tyvärr villigt spelat med utan att nog riktigt förstå vad konsekvensen skulle bli.