Ett nöjd och älskat barn

Jag kom först till att bädda ner mig under täcker igår och hade lite ont i magen just då. Strax efter mig kommer Tobbe och får en puss och vi säger godnatt till varandra. Jag ligger med rygget emot och läser berättelser på telefonen. Jag hör små steg och det är Astrid som kommer och Tobbe följer då med henne till toan. 

Hon kommer igen och ställer sig vid sängkanten bredvid mig. Jag frågar henne om hon vill att jag ska följa med henne till sängens igen men hon skakar bara på huvudet, ler bakom händerna men vill inte säga vad hon tänker och vill. Jag frågar istället om hon vill komma upp i sängen och hon nickar belåtet som svar. Bär upp henne, säger till henne att här finns alltid en plats för henne. Där i mitten, hennes plats i våran säng, på hennes kudde somnar hon sedan om.

Jag scrollar lite till på telefonen innan jag lägger undan den. Vänder mig om mot min dotter och man, tittar en stund och tänker hur lycklig lottad jag är, hur jag älskar ha familjen nära. Saknar Aaron lite extra som sover så gott i sin egen säng, där jag egentligen föredrar att ha barnen sovandes. Men vad jag ändå älskar att ha min flicka sovandes här bredvid. 

Kort efter vänder hon sig mot sin pappa, lägger över sin arm om hans hals. Hon säger något jag inte uppfattar men sover vidare. Jag knäpper ett foto, ett minne, men det var dags för mig att också sova och även om magen fortfarande gör lite ont så somnar jag lycklig. 

När Aaron senare vaknar för en flaska passar jag på att viska att jag älskar honom. Innan jag kan bädda ner mig på den lilla plats Astrid lämnar åt mig att sova vidare på.