Sveaslife

Men tiden räcker inte till, jag är lite oförberedd och det är så mycket jag hade velat som jag inte hunnit göra. Tiden är knappt för på lördag vankas det Astrids 4 års kalas. Så istället för att landa i sängen, slår jag mig ner i soffan med papper och pennor för att färglägga dinosaurier. Startar en film och medan en dinosaurie målas grön rinner tårarna på kinderna. Så pass jag måste vara uppmärksam på att dem inte ska komma på mitt papper i knät, så pass ögonen blir smått röda och det blir svårt att fokusera på att stanna innan för linjerna när jag på börjar med den blå färgen. Inte för att jag är trött och utmattad. Inte för att jag imorgon, ensam med mina två barn har ett hem som måste städas och dekoreras, inte för att tiden kanske inte kommer räcka till det jag vill. Utan för att jag är den som lipar, floder av filmer, för att det finns dem som verkligen berör. 

Kvällen film blev Five Feet Apart och till den, med tårar längst mina kinder, med sällskap av mina målade dinosuarier avslutar jag denna torsdags kväll. 

Filmen tog slut, dinosaurierna är färdig målade och nu väntar min säng, min kudde och där ska jag själv vänta in att min man ska komma hem och göra mig sällskap här bredvid så att även lampan i fönstret kan släckas och jag sedan vila upp mig för allt som väntas skall imorgon. 

Godnatt!