Astrids syn
Början av december var vi där och det visar sig vara betydlig mycket värre än vad vi faktiskt trodde. Astrid har något som heter översynlighet, vilket jag faktiskt inte vet så där super mycket om. Men det var så pass gravt att hon knappt inte ser eller har slutat använda det ögat hon har skelning på, där av skelningen. Inte lika dåligt på det andra men det fanns synnedsättning även där. Hon fick sitta med lite leksaker och de testade de båda ögonen och där de täckte över det bättre ögat så kunde man verkligen märka av att hon faktiskt inte ser med det skelande ögat. Vi har inte märkt av någon synnedsättning för hon har ansträngt det bättre och kollar med det helt enkelt. Hela det mötet var som en stor chock och förutom att få veta mer information om hennes syn så var det om glasögon, ögonlapp, framtiden, en dimma av information att ta sig till. De ville inte göra mer där och då utan att vi skulle få komma tillbaka snart igen för en mer grundlig undersökning. Fick en tid innan jul som sedan avvbokades och blev uppskjutet till den 22 januari.
Höggravid med massa hormorner och jag har faktiskt gråtit en del över detta. Inte för att Astrid kommer få glasögon eller kommer få träna med ögonlapp. Det kommer bli en omställning för henne absolut men det är inget som kommer bli ett hinder. Däremot har jag varit ledsen för Astrids skull, för att allt detta kommer samtidigt som livet blir omställt med en lillebror. Det kommer bli en tuff period för henne nu början av året, livet som hon vet förändras en del med att vi får tillökning. Samtidigt som hon då måste vänja sig och acceptera att ha glasögon på sig för att efter det också börja använda ögonlapp. Det känna så mycket, allt på samma gång för en treåring, livet ska inte vara tufft i den åldern. Det är inget negativt i slutändan, det kommer säkert gå bra, vi får stötta varandra. För hennes skull fäller jag dock en tår för att det kan komma bli en kamp för henne.
Inför denna tid var jag super orolig att jag inte skulle kunna hålla tårarna borta. Inte så bra att böla framför Astrid när man ska visa henne att det är okej. Det gick som väl bra! Hon fick ögondroppar som var ganska jobbiga, sen inne hos läkaren gick det rätt snabbt. De kollade igenom allt vad de skulle och vi lämnade med ett recept på glasögon. Åter tillbaka om 2 månader för att se hur det har gått och då även börja prata om att ta till ögonlappen.
Dagen efter tog vi oss en tripp till optikern för att kolla efter glasögon. Tyckte det var svårt! Optikern vill gärna inte vara med allt för mycket så att det inte skulle bli för mycket för Astrid. Astrid fastnade för ett par nästan direkt och hon tyckte dem var bra och ville inte testa fler. En annan tyckte de satt bra, fast kanske lite stora? Material, metall eller plastbågar, hur breda, runda, avlånga? Varken jag eller Tobbe vet ju inte ett dyft om glasögon så det var inte lätt. Höll på att gå med på de Astrid valde men ja de var lite stora, lyckades få henne testa ett par andra som var bättre. Dessa blev det och Astrid hade gärnat velat ta med dem hem direkt. Detta med att man måste vänta 2-3 veckor har ju inte hon direkt förståels för. Vi har ju dessutom när glasögonen väl kommit pratat med henne om att hon ska få glasögon i 2 månader. Lång väntan för henne som gärna vill göra allt nu och inte sen.
Som tidigare nämnt kan detta komma att bli tufft! Det är jobbigt att veta detta, men vi ser ändå framemot att hennes glasögon. Vi märker mer och mer hur påverkad hon faktiskt är av synen, framför allt på långt håll. Hon har nämnt att hon inte ser tvn. Hon är också rätt rädd när hon kommer i högre höjder och ska ta sig framåt. En gissning att det beror på att hon inte ser vad hon har längre framför sig och inte heller under sig. Hon verkar också positiv till att faktiskt få glasögonen men det får vi se hur det blir med att faktiskt använda dem, alltid.
Snart är lillebror 1 vecka och hon börjar väl vänja sig vid honom. Tycker det är kul fast hon ibland tycker han är ivägen. Men hon ä verkligen super duktig och har förståelsen för att lillebror tar upp tid, till viss del förståss. Man kan ju inte ställa allt för höga krav på en 3 åring. Idag var vi också och hämtade Astrids glasögon, de rosa som hon sett framemot att få hämta.
Som Astrid säger, de är jätte fina. 💗
Älskade hjärta, detta kommer bli jätte bra.
