MENY
här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
22 oktober
Sorg
"ACA-möten kan låsa upp sorgen som inte har tagits upp i flera år." BRB s. 68
Tanken att handskas med sorg eller förlustarbete låter inte inbjudande. Det låter som om vi går till en begravning. Det är en djup känsla av sorg bara att tänka på det. Men när vi granskar vår barndom inser vi att vår förtvivlan verkligen väntar på en möjlighet att uttryckas.
Vid möten bevittnar vi starka överlevande av familjealkoholism och annan dysfunktion när de besöker deras barndoms begravningar. Vi hör dem delar de nuvarande effekterna av deras upprörande barndomsupplevelser. Detta hjälper många av oss att börja återkalla händelserna som ledde till de känslor vi har haft av en kontinuerlig känsla av förlust.
När vi fortsätter att komma tillbaka, fortsätter våra minnen och känslor att komma tillbaka också - ibland gradvis, ibland haltande. Men de kommer om vi är konsekventa i vår mötesuppgift. Det är här vi hittar utrymme för att uttrycka sorgen för våra barndomsförluster. Det är där vi lär oss att läka efter år av att förneka våra känslor.
På den här dagen kommer jag att komma ihåg att det är viktigt för mig att dela mina minnen för att läka. Det gör det också möjligt för oss att ansluta till andra som har haft liknande erfarenheter.
Jag har ingen sorg över min barndom. Jag tycker ändå att jag hade en rätt okej barndom.Det var nog därför som jag tog efter minna föräldrars dryckes vanor och blev själv en alkoholist. Men jag nyktrade till 1997 med hjälp ut av AA och deras stora bok. Jag började gå på ACA. Jag ville ta reda på hur det kom sig, att även jag blev en alkoholist. Så jag arbetar i två program, AA för min nykterhet och ACA för att se hur det kom sig att äveb jag blev en suput.
0