Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

16/10 och livet är grått och tungt

Publicerad 2022-10-16 08:21:42 i Runningforward.blogg.se,

Hatar att blogg.se inte löser det här med  min blogg. Att kopiera den tar enorm tid eftersom jag inte kommer åt den på rätt sätt. 
Det är en jobbig morgon. Livet är jobbigt nu. Jag kan inte förstå att Tomas är borta. För alltid. Han kommer inte tillbaka till mig. Aldrig mer. Planer för idag. Inga direkta….
Är rädd för framtiden….

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela