NO SURPRISE
Stämmer precis som det är skrivet, jag har blivit apatisk haft o har fullt upp med att orka och det går inte att komma ut, har så ont och även i hjärtat det har fått kämpa hårt under lång lång tid. Känner att mitt allmäntillstånd är riktigt dåligt, så ont och mår så illa och nu har jag gått ner 17kg och tappar mängder av hår obehagligt . Är djupt besviken att man ej skickat mig vidare för längesen och extremt besviken på HC de vet att jag är svårt sjuk berättat allt men de lyssnar på någon gubbe till läkare i Västervik som aldrig träffat mig och som säger att jag inte behöver hjälp, han läste info från förra året och vet inget om mig vilket gör att de kommer undan kostnaden att skicka mig vidare utanför länet. Har 2 nervsmärtor nu, ingen smärtlindring, sängliggande o rasar i vikt och en väldigt svår neuropatisk smärta som ökar pga käkkirurgen o som spridit sig, ambulans och hjärtsvikt ja listan kan göras lång. Jag har minskat att ta betablockerare förmodligen för att jag vill få slut på allt o för att jag är irriterad på HC för betablockerare tar ej bort smärtorna i mun/hjärta, det är smärtlindring jag vill ha så jag o hjärtat får vila, för morfinet hjälper inte ett skit, tar ju ej på nervsmärtor/neuropatisk smärta och det ger en s.k. smärtspecialist o HC fortsätter med det trots han lovade mig få prova fler mediciner, men fick reda på av Lucian att det skrivits en massa skit, allt pga att jag mejlade smärtspecialisten på Sahlgrenska då det var på liv o död pga brutala smärtor, han sa att det inte var okej och sedan mejlade jag honom igen då min läkare ej fick tag i honom förra året o då blev det tvärnit, står att jag varit gränsöverskridande mot doktor i journalen men som min psykiatri läkare sa så förstår han inte varför de valt att diskutera detta en massa i journalen vilket jag inte hade en aning om utan han insåg att när man har så hemska smärtor så man ej står ut gör man ju vad som helst, men det kunde inte ens smärtspecialisten fatta, det säger väl det mesta om honom en gammal gubbe som borde gått i pension för längesen med tanke på hur oengagerad han uppenbarligen blivit genom åren, bättre att lämna plats för nya med energi o empati.
Neuropatisk smärta är allvarligt, inget som går över av sig själv och pga ingen hjälp på över 1 år har det fått eskalera vilket gett mig stora hjärtproblem. Är riktigt svag i kroppen o jag har gett upp hjälper ju inte att kämpa o skriva egenremisser då de godkände min men HC ej ville bekosta det och jag vet att jag får betala med mitt liv. Skrev till HC igår, riktigt förbannad och det var bara ett konstaterande och jag skrev att jag var inte intresserad av något svar det hade jag förmodligen ändå inte fått. Skrev att jag hoppades att de inte skulle behandla andra svårt sjuka som de behandlat mig, att jag förlikat mig med hur detta kommer sluta då kropp och hjärta inte längre orkar men att jag hoppas att mitt liv och hur de behandlat mig ej ska återupprepas mot någon annan och att jag hoppas att andra blir bättre behandlade så att mitt liv på något sätt har gjort eller kommer att göra en skillnad för andra, så har det inte varit förgäves. Klarar absolut ingenting, hela tiden soff- eller sängliggande med vetekudden. Och precis som jag skrev till dem kommer jag inte ringa 112 igen, egentligen borde jag känner att det är något med hjärtat och har ju nekats att ta blodprover 4ggr, bestraffades för sip-mötet jag missade då ambulans och annan personal var där o offrade sin tid men klarade ju inte att ta mig dit, hade ju varit vaken hela natten pga tandvärk, men var naiv och trodde jag skulle fixa det hade tid för att dra ut den vid 11 och hade så ont så minns inte hur jag kom dit o tyvärr var det tanden jämte nervsmärtan så han sa att jag får samma nervsmärta där med och mkt riktigt det stämde, riktigt illa. Men blev godkänd för ta 4 prover sist trots att jag har dåligt allmäntillstånd så är meningslöst o nu är jag så sjuk så kommer inte ens ner dit, och hematolog sa redan förra året att det var viktigt att följa upp min anemi men under över 1,5 år har de inte brytt sig alls.
Blir provocerad då de säger att de gjort all för mig, en MR på 1,5 år är allt jag fått så det var väl därför jag råkade kalla henne för kärring baschefen men förmodligen för att det är så jag kallar henne hemma och det skäms jag inte för, för hon har försökt trycka ner mig konstant speciellt mötet innan detta, dessutom var jag nyvaken och svor en massa vilket hon inte gillade, kände faktiskt inte igen min själv konstanta smärtor har gjort mig aggressiv och jag har inte lust att höra på skitsnack. Min läkare försa sig ju att det handlar om pengar men det fattade jag väl så jag pressade henne hårt men det förnekade hon ju förstås, för det skulle sätta henne i en dålig sits, och min besvikelse på nekad till smärtklinik trots att jag är svårt sjuk. Och så förbannad på läkaren som meddelade avslaget så jäkla kall, sa att jag hade så ont att jag ville ringa ambulans när han frågade hur det var men han sket fullständigt i det, och när jag frågade ska jag fortsätta ligga här med extrema smärtor, inte kunna äta o låta kroppen lägga av och han bara säger vi kan inte hjälpa dig, han inser väl själv att kroppen inte kommer orka utan mat men han skiter väl i vilket.
Neuropatisk smärta är svårbehandlat men de har inte ens försökt hjälpa mig så under 1 år har jag bara försämrats, det säger väl sig själv att man blir sämre när man inte får någon hjälp mot sin sjukdom, så jag känner verkligen att det är så kört. Hur ska kroppen orka när jag inte kan äta o av någon anledning har jag försämrats riktigt fort sista tiden, hade inte ont på höger käke nere innan trots hade svår alveolit där också förra året men helt plötsligt kom smärtan från ingenstans. Och en väldig smärta där käkkirurgen opererade, nervsmärtan har bara ökat som han sa så han vet helt klart något men lär förneka och ljuga som han gjort hela tiden. Senaste lögnen att han inte hade gjort den sista operationen om han vetat om att jag haft bulumi, och levde med ångest men hade ett bra liv är också lögn, jag fyllde ju i en hälsodeklaration men den lär han ju kasserat för att dölja alla bevis.
IVO går tydligen igenom hela kedjan och det finns hur mkt som helst i journalen som alla säger under denna tid så lär ta en evighet, för mig gör det ingen skillnad lär väl inte ens finnas kvar för få reda på utslaget men om det kan göra en skillnad för någon annan så är det värt att. Så jag är helt enkelt lämnad här till att ligga och lida varenda sekund och som många säger finns det inget värre än nervsmärta och det kan jag bara instämma i och dessutom har jag känningar i fler tänder men kommer ingenstans. Och som någon sa är ju detta 1,5 året ett riktigt trauma fått skrika o gråta av smärta och det ena efter det andra har hänt blev för mkt för kroppen o nekats hjälp på Kalmar lasarett pga för svåra smärtor, så intravenöst morfin hade väl varit den enda lösningen men kortsiktig sådan för jag skulle behöva det regelbundet. Och något som gör mig riktigt ledsen är att ambulans och akuten varit oroliga för mitt hjärta varje gång men inte ens det har HC reagerat på för det har ju att göra med att jag inte har smärtlindring för mina smärtor. Och nu har jag ju ont i hjärtat konstant men ringer inte 112, orkar inte längre för jag klarar inte att ta mig hem själv sedan o så kommer de ju säga att jag måste till smärtklinik men där är det ju tvärnit pga HC. Så jag förstår Lucians oro över mig, det han nämnde sist fick vi ju inte nämna, ett tips men inget lätt tips att åtgärda behövs en engagerad människa men ja det är som det är, vet inte hur mkt mer kroppen och hjärtat o jag orkar men det är som det är. Har extrema smärtor nu när jag ligger o läget är så låst har ingenstans att vända mig trots fruktansvärda smärtor, ingen kan någonsin förstå för detta är omänskligt tror verkligen att det är ett ytterst fåtal som hade orkat så här länge o jag kämpade ju för att överleva förra året då käkkirurgen sa att min kropp inte skulle klara det, ångrar mig nu när jag vet vilka brutala smärtor jag har hade aldrig kämpat om jag vetat detta! Tråkig o jobbig läsning men så här ser verkligheten ut o har gjort under lång tid men nu har det eskalerat något fruktansvärt! Blir nog inte mkt fler inlägg för jag blir ju inte bättre utan tvärtom. Att överleva detta är omöjligt har jag insett!