DÅLIG!
Detta är inte klokt, att jag inte får någon vård och allt pga Hälsocentralen som nekar mig. Hade stora stora problem med att tvätta håret idag och som vanligt tappar jag stora klasar med hår, håret har blivit så tunt. Är rädd för de neutrofila blodkropparna de var ju så höga förra året o läkaren började prata om benmärgscancer så vågar inte tänka på hur illa det är nu för nu är jag ännu sämre, benmärgen hinner inte bilda tillräckligt med blodkroppar. Har ett fruktansvärt illamående av smärtorna i munnen och hjärtat. Det går absolut inte att äta något alls, dricker 1,5 näringsdryck/dag bara det är svårt. Har inte kunnat duscha på flera veckor varit tvungen tvätta av mig vid handfatet. Var dum och drack kaffe innan då fick jag ont i höger käkben men nu är det fantomsmärtorna på vänster sida som är värst igen. Har ju beskrivit till HC vad käkkirurgen sa, att min nervsmärta bara kommer öka o öka och är helt sängliggandes och det var ju därför jag IVO anmälde honom o för att han mörkade CBCT bilder till Växjö och ej berättade sanningen till mig, men det hans kära arbetskamrater inte vet är ju att han lurat även dem, både övertandläkare, bettfysiolog och säkert fler så dem stöttar honom trots att han ljugit för dem med, var nära att skriva och berätta sanningen till bettfysiologen men jag klarade helt enkelt inte att sitta uppe ens, innan kunde jag sitta lite men det går inte längre, ligger med vetekudden mot kinden ständigt inte mkt lindring och som akuten skrev i journalen har jag brännskador både på örat och kinden har ju använt den över 1,5 år nu. Nära -20kg strecket det gör mig ledsen men jag kan inget göra och jag har tiden emot mig. Stora problem ta mig från soffan till toan svimfärdig, kroppen är så svag var nära att jag ramlade igår igen men hann sätta mig på golvet innan det svartnade. Är det så här det ska sluta, avslutandes i soffan eller sängen lidandes? Jag antar det. Försämrats något otroligt nu 1,5 månad är en ny nivå en jag ej klarar av, vet jag borde ringa 112 men gör det inte vet att de kommer vara oroliga för hjärtat som alltid men vad hjälper det när Hälsocentralen inte bryr sig trots att de vet att både ambulans o akuten är oroliga och det varenda gång jag varit inne o allt pga att de sagt att jag måste till smärtklinik och jag kommer inte till någon smärtklinik, nekad av Hälsocentralen ju, man offrar en människa och allt pga pengar, enligt dem är pengar viktigare än att jag överlever, antar att jag är för gammal, 44 år. Min neuropatiska smärta i munnen är eskalerad till en nivå så det är för sent, vågar inte tänka på hur blodproverna skulle se ut eller hjärta och blodtryck. Jag vet att allt är väldigt illa det känner jag ju i kroppen. Skulle aldrig någonsin kunna åka in till akuten och sitta flera timmar och vänta jag är för sjuk för det nu så det kommer aldrig hända. Jag undrar hur länge jag har kvar? Så nära avsluta allt ibland detta har pågått för länge och jag klarar ej längre av smärtorna som bara ökat o ingen smärtlindring alls, att en människa ska behöva ha det så här 2022? Det var därför jag skrev till Hälsocentralen på 1177 att jag hoppas att mitt liv, min svåra sjukdom som slutar illa kan göra någon skillnad för någon annan att de ej behandlar någon annan som är svårt sjuk som mig och att de bekostar någon annan som behöver hjälp utanför regionen och ej lämnas till ödet som jag i över 1 år har jag varit sängliggandes den mesta av tiden men sista månaden är det konstant skulle aldrig någonsin klara av att gå i trapporna och gå ut kroppen är för svag och det som gör mig mest ledsen är att jag också hade velat ha någon smärtlindring inför slutet som andra, vet att det är försent min neuropatiska smärta har ökat o spridit sig så pass mycket på över 1 år trots jag bett om hjälp, jag har varit öppen som en bok till HC jag klarar inte ens av att ta mig ner o ta de 4 blodproverna jag fick ta, hade behövt ta alla men kroppen vill inte mer o hjärtat är slut fått kämpa stenhårt över 1,5 år 100-150 trots betablockerare och allt pga att jag ej fått hjälp med min neuropatiska smärta ingen smärtlindring alls, orkar ej skriva mer men idag är jag riktigt rädd, man känner ju sin kropp. Jag har fortsatt att skriva lite här för jag vet inte vad som kommer hända, men om något sker kan mina anhöriga gå in här sedan för att minnas och förstå hur jag mår trots jag förklarat det men det är svårt för de anhöriga att ta in, upplever att de inte riktigt förstår och det är inte lätt det är jag som levt och lever med detta men detta har ju påverkat dem också, desto sjukare jag blivit desto aggressivare har jag blivit, och det är frustrationen att känna hur illa det är men ej få hjälp, nej nu orkar jag ej skriva mer har sådana nervsmärtor, tagit morfin vet ju att det ej hjälper men på något sätt hoppas jag ändå att det ska hjälpa just idag men det gör det inte och jag har ju inget annat att ta! Skrev en sista egenremiss till Lund men avslag även på den och allt pga av Hälsocentralen som nekar skicka remiss trots att min egenremiss godkänns av smärtenhet jag skickat till men att de behöver remiss från min läkare med, men jag är ju nekad allt av Hälsocentralen, så det enda jag bett mina anhöriga göra när det tar slut är att anmäla Hälsocentralen för de är definitivt bidragande till mitt slut, fick inte ens chansen att se om det hade gått hjälpa mig men allt har ju eskalerat detta året då jag inte fått någon hjälp alls av dem och neuropatisk smärta är en svår smärta som kräver behandling men det har jag inte fått och tyvärr så har jag fått det i munnen av alla ställen o neuropatisk smärta sprider ju sig till omkringliggande område och munnen är ju inte så stor så jag inser mkt väl att det inte är länge kvar när man inte kan äta eller vara uppe utan säng- och soffliggandes konstant. Fått tips om kontakta politiker men det är inte lätt och jag har ej mkt ork kvar men har mailat någon men har inga förväntningar all ork går till att stå ut med smärtorna varje vaken sekund, när jag går och lägger mig på kvällen vet jag inte ens om det blir någon morgondag, och jag vill leva men jag vill inte leva så här liggandes med fruktansvärda smärtor det är inget liv, att detta fått pågå över 1,5 år och att jag tillåtits försämras så att det är försent är en skam för vården speciellt för HC i just mitt fall men jag hoppas de lär sig något och ej nekar någon annan svårt sjuk person hjälp pga pengar och straffas att ej få ta blodprover 4 ggr på raken för att jag missade möte pga akut tandutdragning jämte nervsmärtan jag hade tidigare så efter det har försämringen gått undan o som det känns nu klarar jag aldrig helgen, men har ingen aning snärtorna är enorma försöker gilla läget och förlika mig med även ett slut men det är väldigt svårt för jag ville ju leva!