Hej fina ni <3 

 

Som jag skrev lite kort nyligen så behövde jag en paus innan jag uppdaterade här och skrev mer om Gaefur. 

Jag kom till en punkt då jag fick lite nog av allt. 

All ångest och oro som man har burit på under så många månader nu och när man får känslan av att hela tiden ta 1 steg framåt och 2 bakåt. 

Då tog det stopp för mig helt enkelt. 

 

Att gå runt och tänka positiv och försöka se slutet på detta under så här lång tid är för mig helt omöjligt. 

Jag går runt med massa olika känslor hela tiden och jag tror också att de måste få ta plats. 

Man måste få vara ledsen, frustrerad och arg för att bära allt inom mig fungerar inte heller. 

 

För ända sedan dag 1 så har tankarna funnits där: Vad gör jag om han inte blir bra? 

 

Det handlar inte om att ge upp utan det handlar för mig om att vara realistisk och sätta en gräns för hur länge man kan hålla på att rehabilitera en häst. 

Det ska kännas ok för hästens skull och det ska finnas ett hopp om att kunna komma tillbaka till en bra hållbar ridning. 

Sen så handlar det också om ekonomi och det måste man också våga prata om. 

Jag KAN inte lägga hur mycket pengar som helst på en skadad häst för det går inte. 

 

Nu har vi för 1,5 vecka sen varit på kliniken och fått ett par nya skor. 

Vi provade lite olika och det här var den lösningen där Gaefur avlastade mest och man avlastar då även sidoligamentet där man tror att han har mest ont. 

 

Dessa skor ska han ha i 6 veckor för det är först då man ser full effekt men vi kommer kolla honom efter halva tiden för att se åt vilket håll det går. 

 

Så för mig känns det litegrann som att det är "sista hoppet", det är den magkänslan jag har. 

Veterinären sa att om detta inte fungerar så får vi göra en MR för vi kan inte prova något mer i skoväg men jag vet inte om jag kommer göra en, inte för min egen skull iallafall. 

Då ska det vara för att det finns hopp om att hitta något man kan åtgärda så jag kommer ta ställning till det vid återbesöket. 

 

Vi ska nu skritta under de här veckorna, både avsuttet och även uppsuttet. 

Så jag ska försöka njuta av de gångerna jag får sitta på hans rygg nu och be för att de inte är de sista :( 

 

Håll tummarna, nu mer än nånsin <3