Det är klart det smärtar.

En degradering i ett av idrottens seriesystem är i sig inget positivt. Som nu IFK Malmös från fotbollens division 1 till tvåan, nivå 4.

Samtidigt talar sluttabellen klarspråk: elva poäng och minus 48 i målskillnad.  Ett facit som visar att årets insats är långt från division 1-klass.

Det är onödig att söka syndabockar. Misslyckandet är kollektivt, styrelsens, sportchefens, tränarnas och spelarnas. Jag klandrar ingen. IFK:s totala, ideella, organisation håller inte den klass som fordras för ett lag på denna nivå. IFK Malmö måste vara den enda division 1-klubb som inte har ett bemannat kansli.

Den blöta filten över det hela är en usel ekonomi. Det är dyrt att spela division 1-fotboll med kontrakterade spelare (förvisso ”bara” minimum 10 000 kronor per år), långa bortaresor, och dyra domar- och arenakostnader. Och minimala entréinkomster.

Degraderingen i sig har jag lätt att acceptera. (För säkerhets skull vill jag poängtera att jag är medlem i IFK Malmö FK och hjälper marginellt till i organisationen vid bland annat matcher och har även några andra små, frivilliga uppgifter.)

Det som däremot irriterar mig är all den kritik som riktas mot IFK Malmö på sociala medier. Här sitter folk runt om i världen och kallar sig ”gula” och till och med ”troget gula” och ”gul för evigt”. De kräver nya spelare och sparkade tränare. Många av skribenterna är inte ens medlemmar, ser aldrig en match på plats och betalar entré och när de ser tidningarnas gratissändningar köper de ingen digital biljett. De bidrar inte med en enda krona till IFK Malmös ekonomi. Likväl har man synpunkter. Och krav.

Uppvuxen i idrottens demokratiska, ideella värld får jag inte ihop det.

Krav kan man ställa, när man själv bidrar med något positivt till verksamheten.

Gnäll och ironi ger ingen positiv energi.

***

Med säsongens insatser som bakgrund och den skrala ekonomin menar jag att det på sikt är bra att IFK Malmö föll ner ett steg. Medveten om att det är stor risk att det blir tio ut och tio in i spelartruppen inför 2023. Så ser tyvärr den moderna, svenska fotbollsvärlden ut.

Man kan göra en nystart med mer resurser till den växande ungdomssektionen, där det är viktigt med välutbildade tränare/ledare.

För ärligt sagt: Det behövs långsiktiga målsättningar i IFK Malmö. På grund av en sviktande ekonomin har långa perioder präglats av Lappa och laga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...