Med namn på brevinkastet.
Reflekterar dagligen om hur det känns.
Att ha en kropp som inte längre gör ont hela tiden, från nacke till bäcken, ner i vader och fram på utsidorna av fötterna.
Det är ett sådant fenomen, som känns overkligt. Jag är stel, har småont i länden emellanåt men det är som en liten bris mot den orkan det tidigare känts som. Och, framförallt, så är den inte konstant.
Lite som magi à la Harry Potter!
Träffade en god, gammal vän igår. På ett av stadens tre gamla anrika caféer, Skåres.
Vi beställde båda kyckling- och halloumisallad och kaffe medan vi uppdaterade varandra och bollade livet. Nästa år har vi 40-årsjubileum i vänskap. Lärde känna varandra på högstadiet, och vi pratade minnen igår. Om min lycka att få besöka henne i det
hyreshus hon bodde i. Med namn på brevinkasten. Och jag tyckte det var så coolt, med trapphus och lägenhetsdörrar och hennes draperi av pärlor eller kulor i hennes dörr.
Känns något lite ljusare i dag.
Hoppas att det får vara så, att en får lyftas ur detta mörker. Tror jag ska sätta upp ljusstakar i fönstren rekordtidigt i år. För att motverka det tunga mörkret.
Kram ❤️ Joey