MOM GUILT is real
Jag minns när min vän sa till mig "det värsta är att jag känner mig så skyldig". Jag förstod inte alls hur hon, supermamman, kunde känna sig skyldig när hennes son var så glad och nöjd.
Men det var en av de första känslorna jag hade. Som förstagångsförälder så tror jag att det är naturligt att ifrågasätta sig själv. Duger detta? Är det tillräckligt? Och helt plötsligt förstod jag vad min kära vän hade menat. Jag har ALDRIG ifrågasatt
mina handlingar så mycket såsom jag gjort sedan Isabella kom till världen. Men det jobbigaste är sårbarheten när andra ifrågasätter samma handlingar, eller inte tar hänsyn till dem alls.
Efter varje släktträff eller samtal så får jag alltid höra hur duktig Rikard, eller till och med min syster, är med Isabella. Men aldrig nämns mitt namn i samma mening. Rikard påtalar varje gång att det är jag som gör allt jobb men ingen respons.
Jag tycker inte heller att han ska svara så eftersom det förminskar hans komplimang. För han är verkligen världens bästa pappa.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta förutom att dela med mig en liten procent från denna mammans tankar. Säg till alla mammor omkring er att dem gör ett bra jobb! Det är nämligen något jag försöker intala mig själv varje dag.
Love love love you
