Sassyjossan

Förälskad igen...
...fast i denna gång i livet.
Alltså jag är inne i en så konstig period i livet. Jag är oftast superlycklig, för jag känner mig lättad över allt jag har gjort det sista. Men samtidigt så har jag också några meltdowns i veckan, just för att jag vet att jag kommer behöva ta mer beslut igen eftersom. Jag har skjutit upp detta ett halvår och hoppas att det är en bra lösning till att finna ut vad jag vill göra.
 
 
Jag vet att jag pratar mycket om kärlek i min vänskapskrets och sådär, men det är verkligen det så att jag kommer fortsätta. Jag som alltid strävar efter trygghet känner mig verkligen trygg där. Jag kan vara mig själv och bli uppskattad för det. 
Dessutom så känner jag att jag i det sista har hittat en klädstil som jag gillar och utsträlar min personlighet, och nej jag går inte runt som på bilden, men ja haha. Jag vet inte om det är därför, eller om det är något annat. Men den sista tiden så har jag fått höra av så många människor att de tycker att jag är så söt, att jag är så tuff och alltså massa sånt där. Visst att det kommit ifrån vänner och så. Men det har också kommit fram människor jag absolut inte känner eller bara har träffat ett par gånger liksom. Man blir ju så sjukt glad när det händer också. Så detta har verkligen boostat mitt självförtroende och jag försöker utmana mig själv till olika saker. Dels i kläder, att jag vågar klä mig i det jag vill. Men också att gå på saker, ta tag i saker som jag vill göra och tycker är kul. Lägga ut helkroppsbilder, och bara känna fuck it, ja jag är tjock, men jag står också för det. En dag i livet kanske jag blir snygg och smal. Men nu är det så här livet ser ut och jag orkar faktiskt inte gå runt och må dåligt över det längre. Jag är jag och så ska det vara. Jag har kickat igång denna sommaren så bra och nu tänker jag go with the flow och bara köra på. Detta är min sommarkropp, inte fan passar den in till strandidealet, men det får stå för mig.
 
 
Jag har också kommit fram till att om jag någon gång ska skaffa mig en partner så ska den också acceptera hur jag är. Lite vild, lite grov och bara ja. Jag dricker öl med sugrör, jag vill ha glittriga skor, jag skrattar högt när något är kul och tycker det är kul när andra tycker något jag har på mig är fult. Om det så är mina naglar.
Jag kommer aldrig igen stå tillbaka med min personlighet. Klart jag kan komprimissa, men det ska fortfarande vara en touch av mig.
Men tack för mig för denna gång och tack alla fina människor för att ni finns här hos mig och för att ni skrattar med mig. För att jag får lov och skoja för grovt, för att jag kan vara mig själv. Puss och kram från mig Josefine sassy and fabulous.
 
(Nu var det den där jantelagen igen som jag säkert överskred, men jag är faktiskt lycklig och jag vill vara det. Jag förtjänar det. Det gör alla. och förlåt för att jag inte nämner några namn. Men det stod det på min lunarpresentation ingen nämnd ingen glömd. Och ni vet ju vem ni är ändå.)