envanliganna

Mitt behov av att bara vara ensam blandas med behovet av att tillbringa tid med dom jag älskar mest och bryr mig om. 

Det är inte alltid helt enkelt att lösa, eller kanske är det det, men inte för mig. 

Så jag måste sorgset erkänna att årets semester, trots många roliga händelser var en av de sämsta. 

Vädret spelade en stor roll, men också saker jag fick veta och inte kan påverka. Beslut som ligger hos en annan person, en människa jag älskar över allt annat nämligen mamma. 

Jag vet att du kan, och jag vet att du egentligen vill. 

Det kan låta som om jag är otroligt känslokall och hård när jag ställer krav. Men det är också för att klara mig själv...

Äppelträden bär massor av frukt, och igår fick jag experthjälp av Jonte att ta reda på fallfrukten. Som belöning gjorde vi Churros. Sent och mörkt var det med när man har sommarlov är allt tillåtet. Mannenimittliv och Jonte friterade för fulla muggar. Idag väntar promenad till Kung Jans Källa och avlämnande av kläder till behövande människor. Ikväll Pinchos. 

Tänk att just Han vill tillbringa några sommarlovs dagar med mig ❤️

Till helgen ska en 50 åring uppvaktas och på lördag är det poolparty 💦

Den här pandemin har gjort att vi begränsat våra kontakter massor. Precis som man ska! De vi umgås med är inga nya, och jag hoppas vi gör rätt! Det är inte helt enkelt,  Av det jag ser på jobbet så är just isolering inte alltid tillräckligt...

Sommaren har ramlat på i ett somvanligt högt tempo. Det gör ingenting, jag är redo för mörker. 

Smolket i bägaren är också att New York resan är inställd, och vi vet inte riktigt när den kan göras. Men det är inget att grämas över. Nån gång...