Jag har spenderat min morgon mer att kolla på Therése Lindgren - Slippa bli mamma

Hon satte ord på exakt alla mina tankar. Det är som om hon och jag tänker precis likadant. Vi vill inte skaffa barn. Vill inte ge upp vår frihet och det är helt okej. Jag med många andra som väljer bort barn är trötta på att höra "Du kommer vilja ha barn med killen som du blir kär i på riktigt", "Du kommer ångra dig", "Livet börjar när man skaffar barn". Det är ju trevligt för dem som känner så men jag gör det inte. Det är normen att skaffa barn, men det är inget för mig. Jag hade nog varit en bra mamma, det tror jag men jag vill inte bli mamma. Jag är ganska säker på att jag hade ångrat mitt moderskap och det är ju fruktansvärt. En annan kommentar som ofta förekommer är "Det är egoistiskt inte att inte skaffa barn". Ursäkta men kan någon förklara på vilket sätt det är egoistiskt? Det är väl mer egoistiskt att sätta ett barn till världen som man inte vill ha? Det är väl egoistiskt om något. Ska jag föda barn för att göra andra glada?  

Det är inte så att jag ogillar barn men när jag håller i en bebis tänker jag, söt men nu kan du ta den ifrån mig. Jag älskar mitt brorsbarn extremt mycket, jag kan inte tänka mig ett liv utan honom men jag uppskattar min frihet enormt mycket när jag har lämnat tillbaka honom till hans föräldrar. Jag har valt att bli en bra faster men valt bort att bli en bra mamma. 

I denna dokumentär tar Therese upp ett par ord 

Ensamhet 

Sorg 

Utanförskap 

Det är ju precis dessa tre saker de flesta som väljer att vara barnfria är rädd för. Ensamhet, vem ska ta hand om mig? Ska jag dö ensam? Sorg, tänk om jag kommer ångra mig och känna en stark sorg över detta? Utanförskap, alla andra skaffar ju barn och jag kommer hamna utanför. Jag tänker på detta ofta, tänk så ångrar jag mig. Vad händer då? Dock landar jag ändå i att jag inte vill. 

Jag har flera gånger funderat på att börja med p-piller just för att slippa mensen som ställer till det så mycket för mig och orksakar mig så mycket smärta varje gång men det som får mig att avstå är att den regelbundna mensen varje månad är ett tecken på att jag inte är gravid. Jag behöver den bekräftelsen för tänk så hade jag upptäckt en graviditet för sent? Då hade mitt liv varit över. Jag har valt att stå ut med smärtan i utbyte mot lugnet att veta att jag inte är gravid. Hade jag idag upptäckt att jag vore gravid hade jag direkt bokat in en tid för abort, utan minsta lilla tvekan. Jag hade inte ens tvekat en sekund och det säger ganska mycket. Jag är faktiskt lite orolig just nu och ska göra ett test inom det närmaste, bara för att utesluta och känna mig safe. Om det hade visat sig att jag är gravid så hade det blivit abort snabbt som tusan. Därför gör det mig så förbannad att främst män i länder som förbjuder abort tycker sig ha rätten att bestämma över en kvinnas kropp. I Polen finns ju ett abortförbud och för mig är det helt fucked up.