Agnes

Min nyårsafton blrjade med frukost hos Linnea med tjejerna klockan 10.30. Med kaffe, smörgåsar, partyhatyar, mjukisbyxor och julgodis.

Vi skålade med Mimosas eller apelsinjuice!

Vi skulle alla fira nyåraftonskvällen på olika håll men vi tog del av varandras planer, målade naglarna och erbjöd stylingtips a la typisk tjejförberedelser. Vid 12-tiden åkte alla hem till sitt och önskade varandra ett gott nytt år.

Sedan jag kom hem efter frukosten tills egentligen sista halvtimman innan vi skulle ses hemma hos mamma och pappa så var jag som en läckande vattenkran i mina känslor. Jag grät för allting. Scrollade runt på sociala medier, ni vet som man gör, och där vimlade det av bilder av årssammanfattningar och kanske värst - nyårslöften och planer som folk har inför det nya året. Och jag rycks ju med, för jag är en sådan som älskar att planera och tänka framåt. Jag började tänka "vad skanjag göra 2019 för kul! Vad vill jag göra annorlunda jämfört med 2018?" och insåg att.. planera ett helt år i förtid för mig är helt naivt. Men okej, en månad framöver kanske jag kan räkna med? Men så tänkte jag tillbaka på hur fort allting gått det senaste och insåg att jag vet ju faktiskt inte om jag klarar av att nästa tisdag gå ner i och tvätta bara för att jag klarade av det idag. Allt känns väldigt osäkert. Därav läckande kran (eller kanske till och med öppen emellanåt) 

Klockan 17.25 satt jag och störtlipade i Daniels famn. 17.45 stod jag och sminkade mig men insåg att jag förmodligen inte borde ta mascaran eftersom den ändå kommer ligga under ögonen mesta delen av tiden. 17.55 åker vi till mamma och pappa. 18.00 känns allt lugnt. Jag är bland de de människor jag älskar mest och känner mig bäst i hela världen. Fanns ingenstans jag hellre hade varit. Jag grät inte en enda gång under kvällen (förutom i slutet när det mest var tårar över att den fina kvällen var slut). 

Så jag tycker vi tittar på bilder från vårt fantastiska firande!

När vi kom dit stod mamma i köket och fixade det sista inför maten så vi dukade upp det vi hade tagit med oss, rester av julgodis (och annat godis) som vi fått under julveckan men som vi har haft fullt sjå med att försöka äta upp. Vi blev bjudna på champange och alkoholfritt bubbel för att skåla in kvällen.

Pappa chockade oss alla med att komma i ny kostym, skjorta och slips. Jag sommtrodde jag skulle vara helt överklädd i mina silvriga paljettbyxor!

Det satte stämningen på kvällen så vi valde att sitta i "salongen" (=August gamla rum som efter att han flyttat inte riktigt bestämts vad det ska vara till ännu) vid det stora finbordet (=som egentligen är två utebord som ställts bredvid varandra och dukats väldigt fint inför julafton och som fått stå kvar). Det kändes lyxigt men också lite ensamt att sitta med så mycket utrymme, haha. Trångboddheten finns i alla våra hjärtan

Till förrätt fick vi i alla fall hummersoppa med kräftsjärtar, dill, citron och turkisk yoghurt. Till det vitlöksbröd och valfri dryck. Tyckte det var hur gott som helst! Jag är inget stort fan av skaldjur generellt. Tycker det är ganska tråkigt. Men hummersoppan, som förrätt där man bara får i sig precis lagom mängd (att äta sig mätt på den hade varit för mycket!), var hjr gott som helst. Mitt betyg: 9/10! 

 

Ganska tight därpå serverades huvudrätten! Fläskfilé och hasselbackspotatis med bearnaisesås, rödvinssås, bladsallad och capresesallad. Återigen, hur gott som helst. Det var mammas första gång att göra rödvinssås, och hasselbackpotatis, och allt blev så himla gott och jag var så imponerad. Jag kanske är något icke-objektiv eftersom man tycker väl nästan alltid att sin mammas mat är den godaste (eller? det tycker jag ofta i alla fall) men det var så gott det här med. Mitt betyg: 8.5/10 (sänks 0.5 poäng eftersom jag inte gillar tomater hehe).

Efter maten körde vi, traditionsenligt - Primetime kl 20.00 hela familjen. Lite krångel med tekniken gjorde att vi hamnade ur spel, villet var tråkigt. Istället går vi in till TVn för att köra första raden Bingolotto men då har de jäklarna varit före i tidtabellen så vi hade precis missat första bingon när vi satte på. Detta upprörde mig enormt inom de närmsta 15 minutrarna som kom. 

 

Sedan satt vi där i soffan och pratade och väntade in nästa bingo istället. Teo, sötnosen, sticker upp sitt huvud vid minsta prassel för han tror att det skulle kunna vara till honom. Om det så handlar om knäck eller starka mediciner så är han där. Åtta år gammal har han blivit nu i december, men inte så mycket klokare, haha. 

Sedan kom efterrätten in! Vanilj och yoghurtpannacotta serverad med hallonblandning och icke-ätbar grön växt! Även denna väldigt god, men eftersom jag älskar när pannacottan är sådär riktigt gräddig så drar det ner poängen något att det var yoghurt i den. Det blev mindre pannacotta och mer syrlighet, vilket jag tycker är sådär. Åh andra sidan får den pluspoäng för den var rolig att servera. Mitt betyg: 6.5/10.

 

Sedan kändes det som att tiden bara sprang iväg där framför TVn. Vips så var tredje och fjärde bingon färdiga och så började tolvslaget närma sig. Vi som hade trodde (eller i alla fall jag och mamma) att vi skulle ha svärt att hålla oss uppe och att det skulle bli långtråkigt men det blev det verkligen inte.

Vi tog i alla fall bilen ner till Roddklubben där vi chansade på att få se en del fyrverkerier. Det var hysteriskt blåsigt men ändå inte jättekallt.